Skiljedomsklausuler i avtal — vad innebär det att du avsäger dig domstol?

En skiljedomsklausul (engelska: arbitration clause) innebär att parterna i avtalet enas om att lösa framtida tvister via privat skiljedomsförfarande i stället för allmän domstol. I Sverige regleras detta av lagen om skiljeförfarande (1999:116).

Varför företag gillar skiljedom: förfarandet är konfidentiellt (inget offentligt register), ofta snabbare än tingsrätt, och parterna väljer ofta branschkunniga skiljemän. För ett storföretag är det kostnadseffektivt.

Varför du som privatperson bör vara försiktig:

Kostnad. Skiljedomsförfarande är dyrt — skiljemannaarvoden kan uppgå till 100 000–500 000 kr. I domstol betalar du stämningsansökningsavgift på 900–2 800 kr. Om du förlorar i skiljedom kan du dömas att betala motpartens kostnader. Det avskräcker från att driva legitima krav.

Konfidentialitet — mot dig. Det som i ett rättsfall vore offentlig handling är dolt i skiljedom. Du kan inte se om andra haft samma problem med företaget.

Begränsat överklagande. Skiljedomar kan bara angripas i extrema fall — processuella fel, jäv, ordre public. Det är inte möjligt att överklaga en felaktig rättstillämpning som man kan i domstol.

I konsumentavtal: skiljedomsklausuler som hindrar konsumenter från att vända sig till allmän domstol är ofta oskäliga och kan ogiltigförklaras. ARN (Allmänna reklamationsnämnden) kan alltid utnyttjas av konsumenter oavsett klausul.

I anställningsavtal: skiljedomsklausuler förekommer i chefsavtal och styrelseuppdrag. De är i princip giltiga men bör noggrant granskas — begär att klausulen tas bort eller begränsas om möjligt.

Vad du kan göra: be om att klausulen tas bort, alternativt lägg till en villkorsformulering att ARN och allmän domstol alltid är tillgängliga som alternativ. Välrenommerade arbetsgivare och seriösa företag accepterar ofta sådana justeringar.